Egentligen hade jag inte tänkt skriva detta men jag måste ventilera.
I helgen hände något som inte får hända. Vi började bråka. Saker slogs sönder, blod forsade och grannar ringde polisen. Vid 4 på morgonen knackar det på dörren. Där står två poliser. Victor var nära på att åka in för kvinnomisshandel, fast han aldrig någonsin skulle ens tänkt tanken. Det slutade med att han fick följa med dom för att fixa igen såren, sen tog vi en lång promenad och avslutade som vänner igen. Som vanligt. Men ett sådant bråk har jag aldrig haft förr.
Det är så himla viktigt att älska. Men ibland tror jag att vi älskar lite för jävla hårt. Inget negativt när vi har roligt, men ack så negativt när vi bråkar. Jag är fortfarande väldigt besviken och ledsen. Men vi har en hemlis som inte är officellt än, så man måste liksom orka, man måste liksom älska lite för hårt. Annars vill jag nog inte leva.
Ok. Så det här med att bo i London. Det börjar fan ta sig. Vinden börjar vända. Har fått mitt nya pass, har fått jobb, med bra betalt och fet arbetsplats. Har en Karamell Kungen påse brevid mig och den nyaste UK Elle. Just nu kollar jag på lägenheter hemma i Stockholm, ska flytta till större när vi kommer hem. Klart att alla fina jag ser kommer vara tagna. Men alltid kul att kolla vad som finns på marknaden. Mycket fina bostäder, bra priser och alla runt Östermalm, mycket bra, mycket bra. Nåväl. På fredag ska Victor och jag på Cirque de Solei, fira ett år, fira hans födelsedag, fira alla hjärtansdag, fira att vi är vi. Typ lite så man jobbar här. Jag har gått ner 4kg, men fan blivit spritfet istället. Kult. Ska njuta utav mina sista lediga dagar nu, idag ska jag till Boots och shoppa massa skönhetsprodukter, fått dille på allt som har med skönhet att göra. Från att ha en puderborste till åtta. har köpt sju krämer till kroppen sen jag kom hit och minst 10 shampoos och balsam. Sen ska jag fika på Starbucks i min ensamhet med "Rosario är död" Läs den!
Imorgon ska jag fixa bank och NI-nummer. Bli en riktig Londres, fuck the fejk!
Till er som läst detta, tack I love you. Till er som inte orkat läsa, jag förstår.
London alltså. Vad ska man säga. Jag känner mig ensam. Men jag gillar tempot. Har bara letat boende, hittade ett schysst place, tog den, men nu känns det bara så himla fel. 15000 i månaden för en etta liksom?! Helt sjukt. Jag har inget jobb vilket betyder att Victor betalar allt, vilket jag avskyr. Så på måndag har jag bokat in en annan visning som jag tror stenhårt på. Jobb sökes hela tiden och mitt mål är att ansöka om 10 varje dag. Människorna är underbara, trevliga och söta med deras lite finare engelska än vår.
längtar som ett litet barn. åh. snart är jag arbetslös, jaaaaarååå! snart är det julafton. snart är det mys med släkt och vänner. snart är det kramar och kyssar i london. snälla gör så att veckan går fort!
30onde december sitter jag på ett flygplan, med fyra resväskor och min livs kärlek brevid mig. Ska fira nyår i London, börja ett helt nytt år, ett nytt liv, i en ny stad, får goosebumps bara jag tänker påt'!
Bara åtta dagar kvar på jobbet. Tro mig, jag räknat nu ner varje lite sekund. Bara 11 dagar kvar till julafton. Alla julklappar inköpta och jag älskar att jag äntligen kunnat lägga massa pengar på fina saker som jag tycker mina älskade förtjänar. Livet är faktiskt helt ok anyways.
